Tanken med detta skrivande är att jag ska få framföra Min åsikt om mina tankar till någon som jag håller kär till 100%...utan att bli avbruten eller missförstådd. Allt detta handlar om att jag själv som individ ska få uttrycka vad JAG känner o tycker vid detta tillfälle!
Jag har skapat tre underbara barn som jag skulle göra allt för...o då menar jag allt!
Jag gör inte skillnad på nåt av dessa barn o försöker kompensera alla lika på nåt sätt.
Sen har jag fått 3 helt olika barn med helt olika personligheter som i sin tur kräver att vi behandlar dem som de är o inte nåt som vi vill att de ska bli....
Visst! Regler har följts o massor av kärlek har givits o fortfarande med ett liv efter ett sunt förnuft.?
Så då till detta jag vill framföra från mitt ? som blöder...??.
Vid 18 års-åldern fick jag frigöra mig som förälder och bästa kompis till min näst äldsta älskade barn, som till stor del beslöt sig för att pröva sina egna vingar...Jag släppte taget en bit o lät henne leva livet...
Tills hon fastnade i kroken hos någon hon kände behövde hennes godhjärtlighet o ömhet för mänskliga individen. Hon fann kärleken.......?

Tyvärr i mina ögon (o andras, lång historia) en sån som gärna ser till att få allt till sin fördel. ?
Kan säga att det är en från Turkiet som hon hon funnit "sin kärlek".
Har inget alls emot detta om det var någon med vettiga värderingar mm.
Har absolut inga fördomar varifrån en människa kommer ifrån, sålänge personen är sund mm)
Jag har däremot inte heller emot varken ålder eller hudfärg sålänge man behandlar varandra med respekt o med sunt förnuft......?
Frågan då till mitt bönade hjärta är då...-Varför får jag inga svar på mina (oroliga) frågor av mitt älskade barn????
-UTAN att hon tar det som kritik.....
(Vore bra om hon tänkte: -ahh, mina föräldrar är intresserad av mitt liv o hur/var/vem jag delar det med... kul!)
Istället får jag till svar att : Bry er inte, för jag lever mitt liv som jag vill o hur jag vill o vem jag vill med...
Tyvärr vill jag tillägga att jag har varit lika brydd o respekterat alla mina barn o deras intregritet som de velat.
Har fått 3 fantastiska barn med 3 olika karaktärer.
Men mellan hjärtat har trott alla sina dar att hon varit det "svarta fåret"...
(Vet inte var hon fått det ifrån..aldrig gjort skillnad på barnen.)

Saknar mitt hjärta sååååå o min kära vän...??
Men jag/pappan är ratad då jag frågar om hennes livsval.
Vi vill henne så väl o kommer att kämpa för henne till sista dagarna...
..men att jag kräver att hennes kärlekspar skulle göra uppoffringar för henne istället för att hon ska spendera hela hennes konto till nåt som han bestämmer över....

Får till svar att -jag vet inget o att han sen hotar/spyr galla över hur dålig jag är som mamma o över hur dålig jag är som stoppar hennes konto som han ska ha tillgång till. Hon är vuxen o enligt honom så har Jag sagt ifrån föräldraskapet när hon blev vuxen o gifte sig med honom. Vi har inte längre rätt att bestämma över henne för hon är vuxen..anser han.
Bara för att de är tillsammans så vill inte jag acceptera hur han behandlar henne med glåpord o slag ibland..
Men han tycker han har rätt att bestämma över hennes konto o vad/hur hon lever sitt liv...för han är hennes man. Min kära dotter har längre ingen talan, utan lyssnar till vad han säger. Tar hans parti om det så bara gällde ett litet gnabb mellan mig henne.(som han inget ar med att göra).
Skulle aldrig falla mig in att svika någon som har blodsband o ställer upp i vått som torrt. Typ jag som mamma..?
Har sååå mycket att säg till min kära dotter men orkar inte ta upp just nu...men snart.
Hoppas hon förstår lite hur jag menar o önskar henne tebax.?
Älskar dig sååå min älskade Nathalie.