Varför ska man ha dessa svåra tider i ett äktenskap??
Eftersom vi två har så svårt att komunisera med varandra ibland, så har det lämnat många funderingar i mitt huvud.(för någon terapeut finns inte tillgänglig, enligt dig Leif).
Efter att ha fått tillbringa nästan 30 år med min stora kärlek, du Leif. Så har vi ändå vissa spärrar mellan oss. Jag har inga svårigheter med att hantera mina känslor. Snarare tvärtom. "Finnblodet" i mig får det att koka ihop in i det sista. Och Jag bara måste få utlopp för mina känslor.
Jag är en sån där "klängig typ" enligt min man...men jag själv vill bara uttrycka all min kärlek till min man o barn i form av pussar och kramar.
Allt det jag själv saknade i min barndom, vill jag ge till dem jag bryr mig om...är det så konstigt??
Efter 30 år tillsammans så borde man ju värna om resterande tid..eller är det bara jag som tycker så???
Varför inte bara lämna allt negativt bakom oss allihopa....och leva vidare med positiva känslor framöver. ...
Allt det dåliga/misstagen som jag gjort tidigare i mitt liv, vill jag inte införa eller att de ska fortsätta att påverka i mitt nuvarande liv. Det räcker nu!
Mina misstag har diskuterats sen länge, ( och nåt som jag trodde lämnats bakom oss efter en gemensam diskussion med min kärlek Leif.)
Jag ser bara framåt i livet...om jag så ska strida den ensam. ..men först måste jag hitta lugnet...var den nu finns..?
Har sett relationsprogram (med bla. paret Strösteds) där de själva säger att de gärna vill veta ALLT som har med deras partner att göra o ge hän åt deras behov tillsammans.
Jag själv däremot har en svår hantering av " min man"....För våran del är det endast en "envägskommunikation "...
Svaren jag får av Leffe då jag frågar var han ska jobba dagen efter är strålande...eller inte!!
Svaren blir tvära och väldigt nerviga:
-Hurså??, spionerar du på mig...mm.
Men åhhh.!! -(det får jag tebax).
Nu är jag i en defensiv inställning. Utan ett krav o varken någon som hellst ömhetsbetygelse tebax.?
Vad tror ni att det gav för effekt...?
Själv försöker jag hålla känslorna i schark. ...
Men återkommer i ärendet. ..om någon är intresserad...hmmm

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tanken med detta skrivande är att jag ska få framföra Min åsikt om mina tankar till någon som jag håller kär till 100%...utan att bli avbruten eller missförstådd. Allt detta handlar om att jag själv som individ ska få uttrycka vad JAG känner o tycker...

Are räknas till en "riktig vän" är inte något som bara finns där.. Inte ens när man behöver den som mest. Jag vet vad riktig vänskap betyer.-. Det är att ställa upp för någon som verkligen behöver hjälp då ?et ver?ligen gäller Vänskap i ord för ...

Har kommit till ett vägskäl...vet varken ut eller in, upp eller ner...sorg eller glädje. Funderar verkligen om man (jag) är nåt att ha...känner mig så "lost" just nu. Undrar om nån verkligen skulle sakna mig om jag "bara är borta" en dag...min ener...

En dag i solen med mina två hjärtan.. (Leffe o Nadja)..hör i Franska Versaille.. Cykling i det fria o solsken till max. Värmen däremot hade kunnat vara en aning varmare, men det gick att vara i shorts ändå.. Att strosa fram längst "Avenue de Paris...

Sitter i min ensamhet i natten o funderar på livet...vad det i egentligen betyder för mig. Känner just nu alldeles tom på känslor o på ork att bry mig om, hur o varför. Jag får ändå INGEN energi tebax..ingenstans får jag igen den energin jag ger då ...